En vit cirkel, några svarta streck, ett gult fält. Bredvid målningen sitter en skylt där det står ”konkret konst”, trots att verket ser abstrakt ut. Abstraktion förenklar något konstnären har sett, medan konkret konst inte utgår från något synligt alls. Cirkeln föreställer ingen sol och strecken inget landskap. Bilden är en sak i sig, och den består av linjer, färger och ytor. Begreppet myntades i Paris 1930. I Sverige företrädde en grupp unga konstnärer, konkretisterna, riktningen i slutet av 1940-talet och på 1950-talet.
Vad är skillnaden mellan abstrakt och konkret konst?
Ordet abstrakt används ofta brett, om all konst som inte föreställer något, och då räknas även den konkreta konsten dit. Men en stor del av det som kallas abstrakt konst tar avstamp i den synliga världen. Konstnären ser ett träd, en kyrkogård eller en människa och skalar bort detaljerna tills bara rytmen, färgen och formen är kvar. Lennart Rodhe målade till exempel vid mitten av 1940-talet i en starkt abstraherad stil byggd på naturstudier, som i ”Kyrkogården” från 1945.
Konkret konst går den andra vägen. Den är helt fri från förlagor i den iakttagna verkligheten och bär ingen symbolisk mening. Konstnären börjar med geometrin och bygger bilden av planytor och färger. Därför ansåg de som skapade begreppet att ordet abstrakt var fel: det finns ingenting som har dragits bort. Bilden blir i stället sin egen konkreta verklighet och inte någon abstraktion.
Hur uppstod begreppet konkret konst?
Den nederländske målaren och teoretikern Theo van Doesburg hade tillsammans med Piet Mondrian formulerat neoplasticismens principer. I april 1930 lanserade han i Paris termen konkret konst, i ett manifest som trycktes i det första och enda numret av tidskriften Art Concret.
I Moderna Museets översättning lyder manifestets grundtanke: ”inget är mer konkret, verkligare än en linje, en färg, en yta”. En målning skulle inte symbolisera eller betyda något annat än sig själv. Manifestet krävde en universell konst av plan och färger. Den skulle utföras skarpt, exakt och närmast mekaniskt, och verket skulle vara helt färdigtänkt innan konstnären började måla.
Kraven var så stränga att de flesta konstnärer som van Doesburg kontaktade valde den rivaliserande gruppen Cercle et Carré. Bara fyra unga konstnärer skrev under: Léon Tutundjian, Jean Hélion, Marcel Wantz och svensken Otto G. Carlsund. Redan sommaren 1930 hade både gruppen kring Art Concret och Cercle et Carré upplösts.
I februari 1931 grundade van Doesburg en ny och bredare förening, Abstraction-Création. Namnet syftade på två vägar till samma slags bild. Abstraction stod för konstnärer som hade nått fram till det icke föreställande genom att stegvis abstrahera naturens former. Création stod för dem som hade nått dit direkt, med en rent geometrisk ordning av cirklar, plan och linjer. Theo van Doesburg dog i mars 1931, bara några veckor senare.
Idén levde ändå vidare. Den schweiziske konstnären Max Bill blev en av rörelsens ledande röster och ordnade en internationell utställning med konkret konst i Basel 1944.
Vem var svensken Otto G. Carlsund?
Otto G. Carlsund föddes i Sankt Petersburg 1897 och dog 1948. År 1924 kom han till Fernand Légers skola i Paris och blev snart något av en favoritelev. Léger köpte själv hans målning ”Stolen” från 1926. I den strama kompositionen reser sig en trästol med stegliknande rygg ur en bas av två fyrsidingar. Därefter rörde sig Carlsund bort från Légers kubism, via purism och neoplasticism, fram till den konkreta konsten.
I samband med Stockholmsutställningen 1930 ordnade han en stor internationell utställning med konkret konst. Utställningen blev ett totalt fiasko, och Carlsund slutade måla i flera år.
Hur kom konkretismen till Sverige?
Konkretisterna debuterade 1947 på samlingsutställningen ”Ung konst” på galleri Färg och Form i Stockholm. Där deltog elva konstnärer, varav en kvinna, Randi Fisher. Deltagarna kallas ”1947 års män”, och samma benämning används om de konstnärer i kretsen som senare kom att kallas konkretisterna. Särskilt i Sverige kallas konkret konst också konkretism.
Olle Bonniér debuterade på ”Ung konst”, tillsammans med bland andra Lennart Rodhe, som två år tidigare hade målat ”Kyrkogården”. Bonniér visade ett strängt geometriskt nonfigurativt måleri. Året därpå skrev han en artikel i tidskriften Prisma om skillnaden mellan naturavbildning, abstraktion och konkretion. Den räknas som konkretisternas manifest. Även Pierre Olofsson hörde till gruppen, och han förblev sedan den geometriska konsten trogen.
Efter kriget förknippades den abstrakta konsten fortfarande med ”bolsjevikkonst”, och Ulf Hård af Segerstad beskrev den som ”allvarligt störande i blåsippsbackarna”. Ändå tog det bara några år innan konkretisternas rutiga och randiga bilder hade blivit kommersiella favoriter.
Olle Bærtling inspirerades av konkretismen och utvecklade en egen stil med lysande färger i triangulära former som tycks fortsätta utanför ramen. Han blev en av få nordiska konstnärer som gjorde sig ett namn utomlands under det sena 1950-talet.
Var kan man se konkret konst i Sverige?
Moderna Museet i Stockholm har både pionjären Otto G. Carlsund och efterkrigsgenerationen i sin samling. Där finns bland annat:
- Olle Bonniérs ”1950 års tema”, målad 1950 med oljelackfärg på tunn järnplåt, och den mindre ”Plingeling” från 1949.
- Pierre Olofssons ”Rundel i ring” från 1948.
- Otto G. Carlsunds ”Brandsoldaten” från 1926, samma år som ”Stolen”.
Vilka verk som hänger framme skiftar mellan utställningarna, men alla finns i museets samlingsdatabas. Hur konkretismen förhåller sig till resten av modernismen beskrivs i översikten över konststilar och epoker.
Framför en abstraherad målning kan man fråga sig vad den en gång föreställde. Framför en konkret målning finns inget sådant svar att hitta, bara linjer, färger och ytor, och hur de möts på duken.
Senast faktagranskad: 13 november 2026